Definitionsarbetet fortsätter hos nätverket klassisk baptism. De börjar bli tydligare med vad de vill och vilka tankar som ligger bakom. Fem pelare (min benämning…) bygger man på:
- Troendedopet,
- att nattvarden inte får ges till ”vem som helst”,
- det allmänna prästadömet,
- bibelordets undervisning OCH de historiska avtrycken när det gäller alkohol, äktenskap, pengar
- Religionsfrihet och samvetsfrihet
Det finns rätt mycket att fundera kring var och en av dessa punkter, men jag skulle vilja fundera lite kring frågan om bibelordet.
Om man kokar ner baptismen till sin absoluta kärna så blir det två betoningar som lyser upp särskilt: Vikten av personlig omvändelse och Bibeln som Guds sanna ord. Baptismen bars inte upp av frihetslängtan utan frihetsvärdena var konsekvenser av det som man uppfattade att Nya Testamentet lärde. Grunden var alltid Guds ords undervisning. Det innebär också att klassisk baptism handlar om att ha förtroende för texten som den står. Det är texten som står där som är Guds ord till alla tider, inte tolkningarna av texten anpassade till olika tider. Och vikten av personlig omvändelse leder till en strävan att på alla sätt försöka nå ut med evangeliet till fler människor.
Så skriver Tomas Forslin om framförallt Bibelns ställning. Ordet ska alltså inte tolkas utan användas som den står utan någon form av anpassning till olika tider. Detta är en totalt omöjlig ståndpunkt. Eller rättare sagt – en ståndpunkt som ger rätt oöverstigliga problem. Tomas säger att vi ska ha förtroende för texten som den står, men vilken text? Den enda rimliga slutsatsen borde alltså bli att vi alla måste läsa Gamla Testamentet på hebreiska och Nya Testamentet på koinë grekiska. All översättning är tolkning, ett ord har väldigt sällan bara en betydelse när det ska översättas till ett annat språk. Så vilken text är det vi ska läsa? Om vi nu accepterar att man kan översätta, men sedan är det slut med tolkningar, då blir ju frågan om vilken översättning som är ok? 1917 års bibelöversättning som av rätt många har ansetts som den ”riktiga”, var iofs färdig 1917 men arbetet påbörjades på 1770-talet. Målet med arbetet rent språkligt var att åstadkomma en text som skulle låta vacker. Högtidligheten och språklig skönhet var det filter man använde. Det var dessutom en översättning som byggde på Karl XIIs bibel som i sin tur buggde på Gustav Wasas… Bibel 2000 hade som mål att ge en rättvis bild av det språk och det innehåll som grundtexten har. Nu kan man ju iofs ge sig in i en diskussion om vilken grundtext som är den rätta, men eftersom de textvarianter som existerar till största delen innebär rätt försumbara skillnader så är det inte meningsfullt. Jag sympatiserar till största delen med Bibel 2000 målsättningen. Den har visserligen resulterar i en del udda val, men till största delen är det en god översättning, men just en översättning. Som en reaktion på en del av bibelkommissionens val dök Folkbibeln upp. Deras målsättning var att texten tydligare skulle visa på en kristologisk tolkning i framförallt GTs profetior. Det är inte en, utifrån grundtexten och dess första läsares perspektiv alltså, texttrogen tolkning. Men en fullt rimlig ståndpunkt eftersom vi i Nya Testamentets texter hittar just sådana användningar av GTs profetior. Det man inte får glömma är att det är just en tolkning som görs, öppet redovisad (all heder åt detta) visserligen, men inte desto mindre.
Kan då inte ”vanliga” människor läsa och förstå Bibeln? Dvs måste man ha en teologisk utbildning för att förstå texten?. Svaret är både ja och nej. Självklart kan man både läsa och förstå – men det är viktigt att inte tro att man själv har hela sanningen. Det är viktigt att låta tolkningar brytas mot varandra i församlingen, så och endast så kan bibelordet bli levande. I gemenskapen med varandra och den heliga anden är det vi kan läsa och inspireras till liv i Jesu efterföljd.
Jesu ord ska inte bevaras som vore vi ett religiöst museum, Jesu ord måste tolkas in i varje tid så att det kan bli liv och efterföljd.
Pastor i Rissne 
Ping: ”Klassisk baptism” positionerar sig « Andreas Möller
Det är väl självklart att bibeltexten behöver tolkas. Jag tror ingen i ”näverket” skulle påstå något annat. Jag tycker att t ex det som EFK skriver i sitt ”Tro och självförståelse dokument” Alltså en en ganska klassisk evanglikal bibelsyn uttrycker en sund syn på bibeln, tolkningen och tillämpningen. Men frågan är. Är bibeln Guds ord? ofelbar i allt den lär och påstår?, vilket och BWA och EBF ger uttryck för i sina dokument.
Mvh
Christer
Men om det är så självklart att bibeltexten måste tolkas, varför skriver då Tomas Forslin så här: ”Grunden var alltid Guds ords undervisning. Det innebär också att klassisk baptism handlar om att ha förtroende för texten som den står. Det är texten som står där som är Guds ord till alla tider, inte tolkningarna av texten anpassade till olika tider.” ?
När det gäller dina frågor så är min tro att Bibeln är Guds ord, sann i allt den lär, men jag tror att vi nog inte är överens om VAD den lär…
Definitionsmässigt så innebär all läsning och förståelse av bibeln en tolkning och vill man vara väldigt teoretisk så kan man snärja in sig hur långt som helst i dessa resonemang. Det innebär dock fortfarande att det är texten som står i bibeln som är Guds ord, inte någon tolkning som definitionsmässigt finns utanför bibelordet och inne i läsarens huvud. För min del kan man välja de flesta översättningar, i alla fall de som försökt göra en trogen översättning mot originalet. Jag kan inte som icke språkvetare bedöma vilken översättning som är bäst. Ändå kan jag ha förtroende för bibelordet. Det är inte teologernas detaljnyanser som jag letar efter utan de klara linjernas budskap. Och min tro är att Guds budskap finns uttryckt på ett sätt som vanliga enkla människor kan begripa samtidigt som det innehåller djup som de lärdaste teologer får kämpa med.
De punkter som du räknar upp om baptism är mest historiskt framvaskade punkter från de historiska dokumenten för att leda fram till de huvudsakliga kärnområdena som jag uppfattar det, d.v.s. vikten av personlig omvändelse och Bibeln som Guds sanna ord.
Och det som skiljer mot vår tid är att dåtidens baptister tog texten mycket mer som den stod och även i högre grad betonade den personliga omvändelsen till Kristus. Det är min tolkning av dåtidens baptism och inte någon beslutad ståndpunkt i nätverket. Det vi däremot är ganska överens om är att bibelordets auktoritet idag har sänkts i dagens kristenhet och att det ägnas alldeles för mycket energi åt att konstruera tolkningar på olika områden som vrider bibelns budskap åt alla möjliga håll.
Men jag tror att vi framöver kommer att fokusera mycket på ytterligare ett område som var starkt uttryckt och själva grundtanken bakom församlingarnas suveränitet(frihet på Wiborn-svenska). Nämligen tanken att församlingen skulle vara direkt ledd av Jesus och inte ha någon mänsklig överhet(t.ex. samfundet) över sig. Bibelordet var samtidigt referensramen för att man inte hamnade fel, så någon drömbild om en massa olika tolkningar i en stor Jesusram fanns egentligen inte.
Detta fokus på en direkt Jesusledd församling leder till en stor andlig öppenhet där Guds tilltal i samklang med ordet får högt värde. Jag tror helt enkelt att nätverket när den inledande debattens tid klingar av kommer att söka ett större flöde av Andens gåvor i församlingarnas liv. Att församlingarna leds av och förmedlar den levande Jesus och inte i huvudsak är ett uttryck för de troendes ansträngningar och förståelse av Gud. Men vi får se, det är tidigt än.
Hälsn Thomas Forslin
Jag tycker resonemanget i ditt inlägg stannar lite för tidigt. Kan man verkligen avgöra en bibelöversättnings kvalitét utifrån dess målsättning INFÖR arbetet? Menar du verkligen att du menar att Bibel2000 ligger närmare hebreiskan? Eller menar du att den gör bäst tolkning av hebreiskan? Oavsett ambitionen inför arbetet med såväl 1917 som folkbibeln är det inte särskilt svårt att konstatera att dessa två ligger närmare grundspråket, dvs de har överlåtit mer av det hermeneutiska arbetet till läsaren. Åtminstone i den absoluta majoriteten av texter som jag arbetat med.
Nu är det ju sant att man i sin målskrivning med Bibel2000 ville skapa en idiomatisk översättning, medan Folkbibeln vill ligga mer åt det litterala hållet. Det är ett givet svar på frågan (och inte i första hand textkritik, som du antyder). Men dessa faktorer (som jag uppfattar som helt grundläggande) utesluter du helt ur ditt resonemang. Eller har jag missuppfattat?
(Detta för övrigt är det första inlägg jag läst på denna blogg, så jag aktar mig för att dra för snabba slutsatser. Jag är mest nyfiken.)
Hej Johnny!
Ditt efternamn för mina tankar till hemtrakterna… Eftersom jag är uppväxt i Kumla, men du kanske inte har några kopplingar dit? Nåja – jag ska försöka svara på dina frågor, men jag gör det i ett nytt inlägg eftersom det var frågor som jag tror att fler kan vara intresserade av. Hälsningar Magnus
Forslin skriver: ”Definitionsmässigt så innebär all läsning och förståelse av bibeln en tolkning och vill man vara väldigt teoretisk så kan man snärja in sig hur långt som helst i dessa resonemang. Det innebär dock fortfarande att det är texten som står i bibeln som är Guds ord, inte någon tolkning som definitionsmässigt finns utanför bibelordet och inne i läsarens huvud.”
Viile bara repetera detta. Mitt huvud bör inte tolka och reflektera. Är detta klassiskt? Ja tänk…låter nästan politiskt…på nåt ruggigt sätt.