Jag har i mitt liv ofta rört mig mellan ytterligheter. I alla fall i val av miljöer. I de allra flesta sammanhang har jag kunnat känna mig hemma och hittat anknytningspunkter. Men jag har rätt ofta hamnat på någonsorts kant. Under första delen av mina teologistudier (på Örebro Missionsskola) placerades jag på de liberala kanten. Detta trots att jag då såg mig själv som tämligen konservativ och nog dessutom var det. Men jag kunde inte bara köpa påståenden rakt av, utan har sedan barnsben fått lära mig att läsa själv och försöka förstå. Det gjorde att jag emellanåt kom fram till andra slutsatser än vissa av mina studiekamrater. Kulmen på detta var nog EU-omröstningen (märkligt nog). Sedan fortsatte jag mina studier på THS, inte på grund av detta utan av personliga skäl, och hamnade helt plötsligt på andra kanten, den konservativa. Inget av detta påverkades egentligen av undervisningen, utan handlade helt och hållet om miljön. Jag har under åren som gått förändrat uppfattning i ganska många frågor. Den typ av konservativa åsikter som jag från början omfattade har fått ge vika och jag uppfattas nog i mina gamla kretsar som väldigt liberal.
Det som stör mig i detta är att så många inte förstår varför. Det är inte så att jag tappat min tro och nu försöker att förstöra den för andra. Min syn på äktenskapet, min syn på församlingen, min syn på min tro – är helt och hållet beroende av min läsning och förståelse av Guds ord. Teologi, exegetik – tolkning och förståelse av bibelordet är för mig på fullt allvar och drivet av min längtan efter och min tro på Jesus Kristus som min personlige frälsare och herre.
Jag tror inte att jag har den fulla sanningen, jag inser mitt beroende av kristi kropp för att få den större förståelsen. I en kommentar till Lausanne deklarationen så skriver John Stott att vi är helt beroende av alla troendes tolkning för att kunna fökunna evangeliet till hela världen. Det är viktigt för mig att få uttrycka min respekt för de som inte kommer fram till samma tolkning som jag. Tro mig, jag läser och läser för att försöka förstå andras slutsatser. Men jag KAN inte och KOMMER inte att byta uppfattning så länge som någon inte övertygar mig om att jag har fel. Det handlar inte om stolthet, jag har bytt uppfattning många gånger och skäms inte för det, men det måste föregås av att studera ordet. Det räcker inte för mig att säga att alla andra tycker så – det räcker inte heller med att så har vi alltid sagt. Guds ord är sant i allt vad det lär, det är jag övertygad om, men vi måste ha en mycket större ödmjukhet inför vad vi hävdar att det lär. Alltför ofta låter vi det vi alltid har tyckt läsa bibeln istället för att låta bibeln läsa oss.
Numera är konservativ, liberal och klassisk osv. rätt ointressanta beteckningar. De betyder inget för mig. Det är bara etiketter som vi av rädsla för varandra slänger ur oss för att slippa bli ifrågasatta själva. Men sann bibeltolkning, sann bibeltro, handlar om att bli ifrågasatt. Eller för att tala evangelikalska utmanad. När ska vi våga börja att ta bibelordet på allvar och inte bara slentrianmässigt låta våra egna åsikter förutsätta vad som står där?
Pastor i Rissne 
Jag tror säkert att många inom Baptistsamfundet tänker som du, och en hel del pastorer. Men jag och en hel del andra med mig tänker annorlunda kring kristen tro och församlingen. Jag är en sådan där ”evangelikal” och nog ganska så ”konservativ”. Efter 12 år som pastor så tänker jag rätt så lika teologiskt sett. Ärligt talat så har jag fullt upp med arbetet i en lokal församling och tycker det är helt fantastiskt roligt att leva nära människor som blivit frälsta eller är på väg att bli det. Jag är tacksam för impulser från olika sammanhang som hjälper oss i det goda arbetet.
Hej Christer!
Min erfarenhet är att det inte bara är jag och mina likar inom SB som tänker så här, utan rätt många som jag studerat med både i Örebro och i Stockholm. 12 år som pastor, har vi pluggat samtidigt i Örebro? Visst är det fullt upp med arbetet i min församling för mig med, men jag ser det som en del av mitt arbete att arbeta med min teologi och bibelsyn, att hela tiden bli utmanad av bibelordet. Mitt sätt att läsa och tolka handlar i grunden om just detta, att inte tro att jag är färdig och redan förstår. Den stora skillnaden som jag känner är att jag inte är lika benägen att utifrån etiketter som konservativ, liberal, evangelikal eller annat, bli styrd i hur jag ska förstå eller läsa. Det innebär att jag ibland kommer att befinna mig närmre de som kallar sig liberala och ibland de som kallar sig konservativa. Rätt ofta befinner jag mig nära de evangelikala… Jag är också väldigt tacksam för de impulser som kommer från olika håll som hjälper oss i det goda arbetet. Ibland har jag upplevt hur även dåliga impulser hjälper mig att få belyst hur jag INTE tänker, vilket gett mig en klarare bild av hur jag faktiskt tänker. Nu låter det här mer jagcentrerat än vad det faktiskt är. Min utgångspunkt är alltid bibelordet, till skillnad från vad Tomas Forslins drapa om bibeltolkning verkar påskina.
Hälsningar Magnus
Jag läste på Götabro och gick ut 1998. Min första tjänst var sedan inom Missionsförbundet och sedan har jag jobbat inom EFK och Pingströrelsen.
Jag förstår att din utgångspunkt är bibelordet. Du kanske gillar Brian McLaren?
God bless!
Christer